fina grabbar
Wille i sin fina t-shirt
och Wincent i sina häftiga shorts :-)
Panik som växer i magen till näst intill plågsam andnöd när ens barn inte dyker upp inom rimlig tid för hemkomst. Eller så är det jag som är nojjig mamma... ikväll var klockan 18:40 och Wille och Eddan var inte hemma.
Givetvis hade Wille glömt mobilen hemma så ringa gick det inte heller.
Nu är tjugo i sju ingen sen tid och det är inte mörkt ute heller, men just att inte veta vart de var.
Men strax innan åtta såg jag en annan unge som är mindre än Wille ute och cykla och då intalade jag mej att jag bara var nojjig, för då satt alla mina i alla fall i soffan och tittade på tv:n
Fast ett straff fick de ändå, ingen cykel eller dator imon, och inga kompisar att leka med, bara vara ute på trädgården själva.
Hårt kanske men för att understryka att man kommer hem mellan kopisarna och talar om att man vill leka med någon annan.
Känns som jag snart kan gå och lägga mej så det blir söndag nån gång så min älskling är på hemväg, sen dröjer det nog till måndag innan vi träffas... om jag kan hålla mej ifrån att köra till stan imon kväll :-)
vilket jag med största sannolikhet inte klarar om jag känner mej själv rätt :-)