Midsommardagens morgon

än så länge är det tyst i huset, barnen sover och allt är lugnt. Gårdagen var oxå lugn och mycket trevlig, god mat ochn trevligt sällskap långt in på småtimmarna :-)
Mannen åkte till jobbet och Nettan och jag satt kvar och snackade, grymt nice :-)
Alla barnen är här i helgen och vi lär väl ta helgen som den kommer, vädret verkar halvkasst vilket inte är så kul, en badtur hade ju alltid varit trevligt :-)

Mycket underbart har hänt sen jag skrev sist :-)



Vi förlovade oss när vi åkte till Tallinn, på havet mellan Sverige och Estland :-) Vi åt en underbart god middag och våra vänner Tommy och Ulrika fick vara med om denna högtidsstund :-)

Känns bara så jättebra :-)

fina grabbar

i supercoola kläder som Royne köpt i Tyskland



Wille i sin fina t-shirt



och Wincent i sina häftiga shorts :-)


Panik som växer i magen till näst intill plågsam andnöd när ens barn inte dyker upp inom rimlig tid för hemkomst. Eller så är det jag som är nojjig mamma... ikväll var klockan 18:40 och Wille och Eddan var inte hemma.
Givetvis hade Wille glömt mobilen hemma så ringa gick det inte heller.

Nu är tjugo i sju ingen sen tid och det är inte mörkt ute heller, men just att inte veta vart de var.
Men strax innan åtta såg jag en annan unge som är mindre än Wille ute och cykla och då intalade jag mej att jag bara var nojjig, för då satt alla mina i alla fall i soffan och tittade på tv:n

Fast ett straff fick de ändå, ingen cykel eller dator imon, och inga kompisar att leka med, bara vara ute på trädgården själva.
Hårt kanske men för att understryka att man kommer hem mellan kopisarna och talar om att man vill leka med någon annan.
Känns som jag snart kan gå och lägga mej så det blir söndag nån gång så min älskling är på hemväg, sen dröjer det nog till måndag innan vi träffas... om jag kan hålla mej ifrån att köra till stan imon kväll :-)
vilket jag med största sannolikhet inte klarar om jag känner mej själv rätt :-)

Saknaden är stor...

efter den man älskar, trots att han inte är så långt borta.
Funderade lite över det igår varför jag saknar honom mer denna gången än när han var i Spanien förra hösten.
Men svaret var ganska enkelt... då var vår relation relativt ny och den teamkänsla vi har nu att vi hör ihop hade inte infunnit sig då.

Ja så livet kan bli , inte som man hade tänkt och tack för det...
Jag skulle leva ensam med mina barn och inte skaffa mej en relation och absolut inte med en raggare ;-).
Men så underbart att det blev så, att denna underbara man bara stod där på Kalmar Stadsfest förra året torsdagen den 5:e augusti :-), och att jag hade bestämt mej för att hänga med Erica ut, fastän jag kanske tyckte att tre festdagar på raken var lite väl mycket.

Det var början på en ny livsresa för mej, som har berikat mitt liv så otroligt mycket, som har lärt mej så otroligt mycket om mej själv.

Jag kan bara se framåt med stor nyfikenhet och glädje.

Hela detta inlägg är en hyllning till den mannen jag älskar så otroligt mycket, Royne.

... snart är det äntligen måndag :-)