Remebering 2014

Helt ärligt så befinner sig de två första månaderna som i ett töcken, ovissheten finns där och gnager av allt skal man har ändå in till benen. Man kastas mellan hopp och förtvivlan, vad kommer att hända? Kommer mina barn att komma hem igen ??? Finns det hopp om en ljusnande framtid ? Makthavarna står maktlösa..., trots att jag har lagen på min sida. Enskild vårdnad och ALLA anklagelser och utredningar avslutade till min fördel!
 
Så en dag i mars kommer samtalet jag väntat på..."mamma, kom och hämta mig, jag går aldrig tillbaka dit"
Dag 1 hämtas det ena syskonet och dag 2 i skolan det andra. Underbara älskade barn <3
 
Nu föjler en tid av planering och pusslande, barnen får gå kvar i sin nya skola till terminsslut. Fler möten hos socialförvaltningar, tingsrätten mm.
Tankarna och oron växer för mitt tredje barn, givetvis omfattas han av samma oro som myndigheter haft om de andra två...
 
Under våren växer ett beslut fram, att även ge honom en möjlighet att få frid och ro i sin själ.
Ansökan att få enskild vårdnad även om honom lämnas in.
 
I maj tar vi barnen och åker till Turkiet, så fantastiskt underbart, de blev ju snuvade på förra resan, så det var ju självklart att ett löfte är ett löfte, vi hade ju lovat dem en semesterresa. Alla vi berättade det för hade bara ett svar: ÅK, ni behöver det så väl!
 
 
 
Skolan slutar och barnen tar farväl av sin nya skola. En bra skola med bra lärare och bra rektor. Personal som uppmärksamt såg vad som pågick och gjorde de som åligger på deras proffession, se till att saker blir utredda...
Tack!
 
Sommaren löpte på med sol och en del bad, nygamla kontaker på hemmaplan återupptogs och nya skapades.
Jag jobbade större delen av sommaren och vi var mest hemma för lek och bus med kompisar, massa cyklande och tusen skrubbsår :-)
 
I slutet på juli får jag ett mail med en otrevlig ton, fast innebörden var den bästa tänkbara!
Edward kommer på besök  :-)
Det var helt underbart, syskonen var överlyckliga!
 
 
En underbar heldag på Barnens Gård!
 
Skolstart i augusti på Söderåkra skola... för ALLA tre :-)
Han får stanna, Edward är tillbaka!
Den 19.onde faller domen.
Enskild vårdnad om även honom, domen träder i laga kraft omedelbart!
 
Skolstarten blev så bra som man kan tänka sig, han kom ju tillbaka till sin "gamla" klass :-)
En fantastisk lärare som ser honom och hans behov, tillsammans skapar vi optimala lösningar för honom som Ipad, inläst material, mindre och muntliga läxförhör, speciallärare etc...
 
September blir en planerande månad och en stor omställninsgmånad, mycket ska börja fasas ihop... två födelsedagar firar vi :-)
 
I Oktober åker vi på årets andra utlanssemester, återigen åker vi tillbaka till vårt älskade Turkiet, denna gång i sällskap med barnens kusiner med familj och mormor och bonusmorfar. En helt underbar vecka! Lek, bus och lyckliga barn!
 
 
 
 
 
November glider bara förbi, vi firade ett födelsedagsbarn och allt går sin gilla gång med skola och kompisar.
 
I decembers första skälvande dagar för Edward äntligen sitt eget efterlängtade lilla krypin (under de två värsta dagarna i mitt liv, shit så sjuk var längesen jag var) Men det gick ju bra ändå med två händiga karlar i huset :-). Gubben min och hans polare :-)
 
 
Snart är vi famme vid alla julspel i skolan och snön lyser tack och lov med sin frånvaro :-)
skolavslutning och fina terminsbetyg för Edward, man kan inte vara annat än stolt :-) <3
Julafton på Hasslö med släkten <3
 
 
 
Igår var barnen och klippte sig och så shoppade vi för våra julklappspengar :-)
 
Idag softar vi bara och inväntar den stora SMÄLLEN!
Nyårsafton firar vi med fina vänner och släktingar, Susanne, Mikael, Gustav, Titti, Roger, Nicholas, Nathalie, Isabella och Ida och alla mina fina älsklingar också... nja storebror har nog andra planer ;-)
 
TJOHOOO nu kör vi hela vägen in i kaklet mot ett nytt och ännu bättre 2015!
 
Tack för mej, vi ses nästa år ;-)
 
 
 
 
 
 

Tröttast. com

Fyyyy fasen jag tror jag inte pallar ett dyft...
Avdelningschefen för ortopeden, KC, ringde igår vid tvåtiden på em och undrade om jag kunde jobba som resurs natten tills idag...
Ja vad svarar man... av ren förvåning blev det ett ja... Bra extrapengar och finfina kollegor :-)
Men ... idag var det klipptid bokad till grabbarna kl 10 i Kalmar och sen hade jag lovat dem att vi skulle shoppa för deras julklappspengar...
Ehh vad gör man... jo man jobbar en hel natt, åker hem och sover 35 min innan man häver i sig flera liter kaffe och väcker sina barn...
Åker tillbaka till stan så de får bli nyårsfina i håret, kuskar runt med dem till alla affärer de vill gå i...
Wille köpte ett dubbdäck till cykeln på Biltema, Edward skulle ha tillbehör till Xboxet så det blev, Xbox Live, headset och gamepad, ett nytt spel och en 15 meter nätverkskabel. För egen del blev det en ny laptop då den här trotjänaren snart lämnar in. Nåt erbjudande där man fick väska, trådlös mus och support i 2 år, vilket lät mkt bra då jag är sjukt oteknisk och blir tokig när det inte funkar ;-)
Här skulle det bara vara att plugga i kontakten och starta och allt skulle funka... låter som en dröm i mina öron :-)
Wincent hade sett ut nåt leksaksvapen på Hobbex hemsida, så javisst hans pengar, hans val så det blev nåt gevär, alla är nöjde och glada... jippieee!
 
Hem och däckar av två timmar i sängen... vaknar av att jag håller på att svälta ihjäl... inser då att det är sådär 17 timmar sedan jag åt sist... så snabbt till affären och köper rostbiff :-). Brieost, majjo och rostbiff till mat, gott! Barnen åt korv i stan och sedan det som var över från gårdagens middag.
 
I morgon hjälper storebror Eddan att dra kablar och installera lajvet :-)
Och jag kommer att studera min nya dator :-)
 
Sen på kvällen blir det superparty med släkt och goda vänner, massa god mat och ett el giganto firework :-)
 
Härligt med glada och förväntansfulla barn!
 
Och en look back över ett turbulent år blir det också... såååå stay tuned :-)
 
Bye bye

Att vara populär...

Fast i omvänd ordning...
Att bli förföljd, trakasserad, hotad, förlöjligad, nedvärderad, kränkt är inte det lättaste och framför allt krävs det en stor portion insikt och mod, samt en massa ork att stå ut... att härda ut skiten och hoppas att nån gång kanske människan inser att loppet är kört...
Men vissa människor har inte den inbyggda spärren som säger... ehhh stopp, va fan håller jag på med...
Nej de bara matar på konstant, med än det ena och än det andra, och givetvis i varierande kvalité. En del bara så löjligt och en del så dramatiskt att man får spader och funderar på VAD rör sig i skallen på en människa som njuter så av att skada och förnedra andra...
Så har mitt liv sett ut under en mycket lång tid och tyvärr ser jag ingen ände på problemet... eller problem?  Snarare som ett ettrigt litet fiskben i halsen som gör att man vill choppa av hela huvet och slita ut det..., fast ett fiskben förintas så småningom... this probably not!
 
Ack ja ack ja.... suck it up and move on, as always...
 
 
Ha en finfin dag!