livinglavidaloca

Tänk, redan en månad har gått på det nya året, en HEL månad och några dagar.

Frågan är vart tiden tagit vägen?

Januari har inneburt en hel del, en månad med mycket jobb, två besked, lite tårar och ångest och ett läkarbesök och såklart skratt, kärlek och glädje däremellan.

Beskeden var väntade och gav inte så stort huvudbry, de rätade däremot ut en del frågetecken... men skapade några nya, dessa får väl ta sin tid att reda ut.

Tårarna och ångesten kommer när en av dem du älskar mer än livet självt mår dåligt, dock är nätverket runt omkring genuint och starkare än pianotråd. Blixtsnabbt är de där med sitt nät och fångar upp, varje gång vi faller faller vi på allt grundare vatten. Vart hade vi varit utan Er, all kärlek och mest till dej, M!

 

Jag mår som sagt inte så speciellt bra i vågor... jag är konstant trött, sover utan problem på dagen och på natten, fryser, typ ont i huvudet hela tiden i olika intensitetsgrad, yrsel, värk i kroppen, emellanåt svullna lymfkörtlar...

Var hos läkare, 12 rör blod togs och EKG, väntar på provsvar... EKG var bra :-)

Gör givetvis det generalfel man alltid får till sig att INTE göra... googlar på mina symtom...

Och visst är det allt från förkyning till cancer såklart... men ett återkommande ord i alla texter är STRESS, japp även svullna lymfkörtlar kan du få av långvarig negativ stress...

Och visst är det i mitt fall en tänkbar orsak...

Jag har levt under denna negativa stress i nästan fler år än vad jag kan räkna ... kanske nästan iaf hela mitt vuxna liv...även om det inte synts utanpå så har man kämpat mot typ allt.. 

Ekonomi, myndigheter, svartsjuka, ännu mer ekonomi, ännu mera myndigheter och myndigheter och även andras tyckande och tänkande... men även allt man kämpat FÖR medför stress.... en ohållbar relation, mina barn, min rätt att få leva det liv jag vågade välja...

Listan kan göras lång...

Ni som känner mig vet hur lång...

 

Så till syvende och sist så tror jag mitt mående beror på stress... nu behöver jag bara hitta en väg att gå för att minimera detta...

Terapi, absolut

 

Men givetvis uppväger allt det härliga i livet mycket av det negativa... när alla tonåringarna samlas runt bordet och nivån och musiken är hög. Alla fina ord från omgivningen om förändring och utveckling, då vet jag att det svåraste jag gjort har gett resultat.

 

Jag ger inte upp, nu kavlar vi upp ärmarna och går in i nästa fas !

 

Ha en fin söndag!

 

Kramar