På väg tillbaka...
Till livet känns det som i alla fall.
Som ett brev på posten efter min segdragna förkylning kom då den där jävla magsjukan på besök, bara sådär på torsdagsem på jobbet, ett under att jag tog mig hem :-/
Helt utslagen hela resten av den dagen och hela fredagen, lite mer hopp om livet fanns i helgen :-)
Jobbade söndag och måndag, ledig vecka nu :-)
Tränade för första gången på länge på tisdagen, efter träningen blev det en smootie med kvarg och hallon....
Meeeeeeeen nåt var inte ok med kvargen så efter 2 timmar spyr jag som en gris igen, fan också....
Tack och lov gick det över snabbt, men man är ju så slut och så trött och så less på att aldrig få känna lite jävlar anamma, nu är jag frisk känsla...
Men nu kanske, håller alla tummar att magen ska hålla!
Väntar och väntar på besökstid till BUP, nybesök och vanligt besök...
Tar tid, tid som vi inte har egentligen, tid är det minsta man har när det handlar om viktiga och avgörande beslut och insatser.
Men men samtalet igår var givande i alla fall :-)
Tänkte vi skulle gå på bio, givetvis så gick filmen vi ville se skitsent under helgen, blä...
Så det får bli till sportlovet ist.
Kanske bowling, hade varit kul :-)
Bara man är inomhus i detta kalla avskyvärda väder.
Nähe, dax att åka och lämna iväg lite barn!
Kramar